Igår la vi äntligen det efterlängtade blodspåret. Carlos var jätteduktig. Vi la inte så långt eftersom det var första gången, kanske 75-100 meter. Han fattade direkt, han hamnade inte ur spåret en enda gång. Han var nogrann så han kom aldrig av sig. Stolt husse och matte. Jag kan berätta lite hur vi gjorde.

Jag och Carlos höll oss på avstånd vi gick runt i mammas och pappas trädgård så länge medans Josef och pappa la spåret. Josef knöt fast en tråd runt magen och längst ner på tråden så hängde rådjursklöven, den släppades alltså i marken. Josef började gå och hälla ut blodet "droppa ut blodet" kan man nog mer kalla det. Efter 75-100 meter så hällde han ut ganska mycket blod och la där även rådjursklöven. 

Vi gick en promenad så spåret fick ligga lite och götta te sig. Sen var de bara att köra igång. Spårlinan på och here we go. Super duktig var han. Nästa gång ska vi lägga ett längre spår. 

Dagen innan vi la de så va all snön borta. Gött tänkte vi eftersom det är svårare att lägga blodspår när det är snö. Men sen när vi vaknade på morgonen så var de, hej mitt vinterland! Men som sagt de gick sjukt bra ändå.

Nu ska vi även börja träna mer på eftersök på människa. Det är han också grym på. Jag tycker jag gömmer mig så bra jag kan och viker av i värsta vinklarna men han hittar mig snabbt ändå. Så nu måste matte springa ännu längre och gömma mig ännu svårare.